att ge sig ut i skogen och åka längdskidor fyra kilometer när man är lika lat och otränad som mig.. det gör man inte ostraffat. att ge sig ut i spåret med tro om att man kan hantera skidorna likadant som för tio år sen, gör man heller inte ostraffat. det stavas T-R-Ä-N-I-N-G-S-V-Ä-R-K och extrema smärtor i svanskotan. jag rör mig numera som en skröplig, åttioårig tant!
just därför spenderar jag resten av kvällen i ryggläge med days of our lives-marathon och kinapuffar. gu.
| i karlskoga, där jag är född, säger man att någon som inte riktigt vågar är vekommen. jag gillar det ordet och jag tycker det beskriver mig ganska bra. jag är alldeles för blyg för mitt eget bästa, men jag hoppas råda bot på det med den här bloggen! jag bor i en hundraårig villa med min hund, sambo och svärmor. mina rum fyller jag till bredden med loppisfynd och väggarna är fulla av vintageklänningar. om du vill säga mig något kan du göra det på facebook eller via malin.radegard(at)gmail.com | vekommen; förlägen, blyg, generad, brydd, försagd, tafatt, rådvill |  |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar