det är när man verkligen måste sova som det bara inte går att somna. tankarna flyger runt och helt plötsligt känns allt bara så förgängligt. att jag ligger ensam och bedrövlig i en främmande friggebod med klibbig luft samtidigt som en bryggdans pågår bara några meter bort har ju säkerligen inget med saken att göra.. saksamma.
den här veckan har jag för övrigt haft fullt upp. varvat volontärarbete hos röda korset (jag önskar jag hade kunnat fota och visa er hur mysigt och fint det verkligen är) med möten hos arbetsförmedlingen och praktikplatser. och precis hela helgen går nu åt till att vara funktionär vid en agilitytävling på brukshundsklubben. toppa det med himla fint väder, en nyfunnen besatthet av mad men och cirkus trettio(!) avslutade försäljningar på tradera.
förlåt mig, bloggen. nästa vecka ska jag ha tid, nästa vecka ska vi provsmaka fläderblomssaften och titta på mina nya klänningar.
| i karlskoga, där jag är född, säger man att någon som inte riktigt vågar är vekommen. jag gillar det ordet och jag tycker det beskriver mig ganska bra. jag är alldeles för blyg för mitt eget bästa, men jag hoppas råda bot på det med den här bloggen! jag bor i en hundraårig villa med min hund, sambo och svärmor. mina rum fyller jag till bredden med loppisfynd och väggarna är fulla av vintageklänningar. om du vill säga mig något kan du göra det på facebook eller via malin.radegard(at)gmail.com | vekommen; förlägen, blyg, generad, brydd, försagd, tafatt, rådvill |  |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar