jag sitter och pustar ut en stund, vid en väldigt knackig dator, medan jag väntar på att kunna fortsätta med mina arbetsuppgifter. måste vänta på att nattklubben ska stänga, att alla berusade tonåringar från polen ska gå och lägga sig, måste vänta på att båten ska bli tyst och öde.
det är semi-romantiskt att jobba helt ensam på ett sovande fartyg. ett par timmar där bara jag och någon enstaka brandvakt är uppe, samtidigt som man vet att det är minst tusen andra personer bakom alla tunna hyttväggar.
ja, det är lite klurigt att ställa om dygnet på bara ett par timmar. huvudet blir som fyllt av bomull och tankarna blir lite konstiga.
nu är det bara fem timmar kvar tills jag får sova.
| i karlskoga, där jag är född, säger man att någon som inte riktigt vågar är vekommen. jag gillar det ordet och jag tycker det beskriver mig ganska bra. jag är alldeles för blyg för mitt eget bästa, men jag hoppas råda bot på det med den här bloggen! jag bor i en hundraårig villa med min hund, sambo och svärmor. mina rum fyller jag till bredden med loppisfynd och väggarna är fulla av vintageklänningar. om du vill säga mig något kan du göra det på facebook eller via malin.radegard(at)gmail.com | vekommen; förlägen, blyg, generad, brydd, försagd, tafatt, rådvill |  |
Vafan, Storfors nior var ju på Polen-resa då :D Fräsigt! En liten flicka vid namn Sofie som jag har tagit under mina änglavingar var där :D
SvaraRaderadet var tre olika skolor som hade klassresa då. helt galet mycket ungdomar! de lekte med heliumballonger, använde sjukt mycket handdukar och åt chips HELA tiden. väldigt kul omväxling, faktiskt!
SvaraRadera